Agneta Östlund

Agneta Östlund

Grafik, Måleri, Foto, Resor, Grafikkurser , Artiklar, Litteratur

En blogg om:
Grafik, Kurser i grafik, akrylmåleri, artiklar, resor och litteratur om grafik:
Kvinnliga grafiker i Östergötland,

Stadsmuseet, Brodera Mera

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, December 03, 2017 10:26:28

Klipp bort det som är fult!”

RECENSION/NORRKÖPING Modernt och uppseendeväckande och ett nytt sätt att sy när det begav sig. Mönster från 1950 -60-talen möter Täcklebo Broderiakademis nyproducerade alster på Norrköpings Stadsmuseum. Broderiet som konstnärligt uttryck.

Längs fönsterväggen i Färgerisalen står montrarna. Varje monter innehåller flera broderimönster. Uppsydda och med färger från mitten av 1900-talet. Med titlar som Citron, Kråkslott och Tuppar för att nämna några.

Vid de stora industrifönstren hänger genomskinliga tygstycken med kortfattad tryckt information om formgivarna: Elsa Agélii, Satu (Saga) Carlsten, Ingrid Dessau, Ingrid Franzén, Kerstin Gavler, Inge Britt Gustafsson, Raine Navin, Ingrid Palm, Gunilla Schildt Stuart, Ingrid Skerfe-Nilsson samt Birgitta Werner-Johansson.

Ljusår från monogramsömnad med korsstygn på hemtextilier eller bonader. Broderiakademin bjuder på fritt skapande i sömnad med inslag av mixed media.

Mer text samt foton finns att se enligt länk:

http://www.kultursidan.nu/?p=33505

Brodera mera, KonstutställningUtställning vid STADSMUSEET i Norrköping

21 oktober 2017 – 25 februari 2018

Utställningen är ett samarbete med Östergötlands museum, Täcklebo Broderiakademins lokalgrupp i Östergötland, Östergötlands Hemslöjd och Folkuniversitetet.

LITTERATUR
Broderier från 50- och 60-talen författare Ann-Sofie Svansbo
Vatten och Öken, författare Elsa Agélii



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post89

Lars Olof Loeld, Norrköpings Konstmuseum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 13:01:42

Lars Olof Loeld ställer ut på Konstmuseet

Vid stranden av solnedgången uppmärksammas tystnaden

1 mars till 3 september 2017 Norrköpings Konstmuseum

Läs artikeln i sin helhet: http://www.kultursidan.nu/?p=30200







  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post77

Gåvan, Norrköpings Konstmuseum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 12:59:13

Utställning Gåvan

Carl-Johan Bolanders öga för konst.

Norrköpings Konstmuseum 1 april - 3 september 2017

http://www.kultursidan.nu/?p=30305



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post76

Utställning Periferin i centrum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 12:55:39

Periferin i centrum. Smycken och gravyrer. Norrköpings Konstmuseum.

http://www.kultursidan.nu/?p=29589



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post75

Vegaexpeditionen

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Fri, January 20, 2017 09:21:45

Trettonde försöket att finna Nordostpassagen

Artikeln finns fullständig vid länken http://www.kultursidan.nu/?p=28267

NORRKÖPING Skeppet satt fastfruset i havet i tio månader. Hans Almqvist, ättling till skeppsläkaren på Vega, ger en spännande och målande beskrivning, med glimten i ögat, av Vegaexpeditionen och upptäckten av Nordostpassagen 1878-1880.

En forskningsresa som rönte stor framgång över hela vårt klot. Den anses som en av Sveriges främsta vetenskapliga framgångar, men är kanske inte lika mycket nämnd som andra polarfärder.

Föreningen Antikvariatets Vänner bjöd under torsdagens kultursoaré på föredrag som passande nog inleddes med musik från Vegaexpeditionens tidsepok, med Eva Genberg och Hans-Åke Landqvist, trumpet.

-De misslyckade forskningsresorna har blivit de mest omtalade och den lyckade, Vegaexpeditionen, minst omtalad, inleder Hans Almqvist, läkare och föredragshållare.

Vad handlade denna färd om? Jo, för att se om det inte gick att ta sig runt norra halvklotet vidare till Asien. Redan från mitten av 1700-talet inleddes undersökningar och tankegångar om en sjöväg och handelsrutt till Asien via Norra Ishavet. Nordostpassagen. Många försök hade inletts och misslyckats. Vegaexpeditionen – skulle bli det trettonde.

Initiativtagare till försöket var den svenske adelsmannen och geologen Adolf Erik Nordenskiöld, med tidigare erfarenhet av arktiska forskningsresor. Med hjälp av sponsorer som Kung Oscar II, privatpersoner och några vetenskapliga institutioner, kunde Nordenskiöld införskaffa ett äldre valfångstfartyg – Vega. Fartyget byggdes om för att klara arktiska förhållanden.

Adolf Palander som chef, hade tidigare varit med vid några andra expeditioner. Av över hundra frivilliga valdes 21 besättningsmän ut och sju vetenskapsmän, inklusive Nordenskiöld och en xylograf tillika timmerman.

– Min pappas farbror, Ernst Almqvist, var läkare och lichenolog, och var en av de yngsta ombord på Vega. När jag träffade honom 1946 var han 93 år, och den ende efterlevande, berättar Hans Almqvist. Han var den bidragande orsaken till att jag blev läkare.

Den 21 juli 1878 lämnar Vega med dess besättning Tromsö, genom Karahavet, ett kort uppehåll i Dickson och Nordenskiöldöarna. I september frös båten fast utanför Tjukterhalvön. Där satt de fast i tio månader.

Det är svårt att föreställa sig att kunna leva med ett ständigt ljudande, knakande och sjungande ljud av stora ismassor som skaver och trycker mot skrovet. I månad efter månad. I temperaturer som 45 minusgrader. Någonstans vid norra halvklotet. Inga sjökort över området finns – ännu. Och på en resa som ingen annan person lyckats med.

”..och vi murade in en bleckburk. I den hade vi skrivit våra namn och fartygets och var vi var ifrån. Sen lödde jag ihop den. Om där kom någon människa där, för där har ingen varit förr i världen, kanhända där inte heller kommer någon där mer”, läser Hans Almqvist ur Vega-Svens dagbok.

Dagboken som timmermannen Sven Andersson egentligen skrev till sin hustru där hemma. I Karlskrona. Boken försvann någonstans i Japan, Nagasaki och hittades märkligt nog av en svensk sjökapten tjugo år senare i Shanghai, Kina.

– Hur kom det sig att expeditionen lyckades, frågar Hans Almqvist retoriskt.

Främst antagligen för att det var en erfaren besättning och kapten, att det var planerat med fulla förråd för eventuell infrysning, en 60 cm extra isolering i vissa utrymmen där temperaturer mellan 17 och 20 plusgrader kunde uppmätas. Husdjur, C-vitamindoser, fasta dag- och veckorutiner, fysiska aktiviteter, dagsljus några timmar per dag, regelbundna läkarundersökningar och socialt umgänge med andra – urbefolkningen tjukterna. Att läsa en ny tidning varje dag, som Aftonbladet var en annan. Visserligen ett år gammal…

18 juli 1879 lossnade båten plötsligt och färden kunde fortsätta mot Stilla havet och Berings sund. Den 20 juli kl 12.00 passerades Ostkap. De hade klarat det. Genom Nordostpassagen.

Färden fortsatte mot Alaska och Asien. I Yokohama fanns en telegraf och för första gången kunde besättningen meddela Sverige att expeditionen hade lyckats och att alla var vid liv.

Berömmelsen om färden hade nått resten av världen och de firades med pompa och ståt var de än kom. Hemfärden tog sex månader.

Den 24 april 1880 anländer expedition Vega till Stockholm. Med ett spektakulärt ljud- och ljusspel över himlen, ropar, jublar och vinkar tiotusentals människor till besättningen när fartyget låter ankaret gå.

– I almanackan har vi Vegadagen, den 25 april, som en hyllning och minne av expeditionen, påpekar Hans Almqvist.

Alla deltagare fick varsin medalj plus 3.000 kr som riksdagsbelöning. Det var mycket pengar på den tiden och många köpte hus. Nordenskiöld blev invald i Svenska Akademien, Palander adlad och sjöminister, Sveriges ende amiral.

© Text och foto: Agneta Östlund

ANTIKVARIATET Norrköping

1 december 2016
Vegaexpeditionen 1878 – 1880
och upptäckten av Nordostpassagen

föreläsning av Hans Almqvist
Arr: Föreningen Antikvariatets vänner och Folkuniversitetet



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post72

Recension, Absolut Mord, Comedy Art Theatre

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Fri, February 19, 2016 18:03:45

Ett ruskigt lyckat recept

Se även länk med foto: www.kultursidan.nu/?p=23883

Året är 1906 och många har bjudits till det fina världsutställningskalaset. Småpratet avbryts av ett skri. Nu måste gästerna hjälpa till att lösa gåtan. Ingredienser: pengar, svek och kärlek. Skaka om och servera – mord!

Comedy Art Theatre har åter lyckats med sitt ruskiga recept. Att få både underhållning och sysselsättning för hjärnan till en god måltid är inte alls dumt.

Vad händer egentligen i hotellets korridorer? Och i köket? Är alla personer verkligen de som de utger sig som?

Året är 1906. Halv sex på kvällen och det är det stora världsutställningskalaset. Den ena efter den andra gästen anländer till restaurangen. En del kommer i större sällskap, andra i par. Tjänstefolket visar in gästerna till lite mingel och mousserande vin.

– God dag och välkommen, hälsar hotelldirektör Oscar Göransson lite lätt bugande. I högtidsdräkt, frack, vit halsduk och vita damasker, går han omkring och hälsar på gästerna. En viss undrande och frågande uppsyn drar först över några av gästernas ansikten. Efter en mikrosekunds tystnad kommer gästen igång och hälsar tillbaka.

– Jomen, visst har vi träffats. I Gränna, fortsätter Oscar samtidigt som en dam i tidsenlig rosa långklänning kommer fram till sällskapet. Direktör Göransson presenterar sin fru Elisabeth Göransson inför gästerna.

Många inbjudningar har gått ut. Det är inte lätt för fru Göransson att ta till sig alla namn och bekantskaper som mannen verkar ha koll på. Mycket affärsbekanta. Ibland försvinner någon av tjänstefolket och fru Göransson utgjuter sin klagan över att det är väldigt svårt nu för tiden med tjänstefolk.

En halvtimme senare går alla till sina bord. Vid honnörsbordet sitter herr och fru Göransson, kyrkoherde Laurenius i prästkappa och krage, den uniformsklädde länsmannen Axel Lagerström med dotter Sofi Hüpner, iklädd en lång röd klänning övertäckt med svart spets.

– Trevligt att se så många belevade gäster, säger kyrkoherden när han ser ut över matsalen. Men jag såg er inte i söndags, konstaterar han med en litet knyck på huvudet.

Menyn från 1906 känns rätt och är bra tillagad. Servicen perfekt. Scenen tillhör skådespelarna. Och vi, alla besökare, gäster ingår i rekvisitan. Middagen, föreställningen upplevs som väldig naturlig tills ett hemskt skri får alla att lystra.

Ett mord har inträffat. Och vi har fem misstänkta.

Nu återstår det för oss i publiken att lägga ihop och dra ifrån alla ledtrådar som ramlat in under föreställningen. Vilka som leder oss till mördaren, eller som inte har någon betydelse. Gästerna får hjälpa länsman med att fråga ut alla misstänkta och det blir en uppslupen stämning i lokalen när ledtrådarna ska nystas upp. Vid de enskilda borden pågår diskussioner och samtal för att klura ut vem mördaren är.

Absolut mord – en pjäs där egentligen allt kan hända. Skådespelarna verkar gilla de utmaningar som kan komma fram inför varje föreställning. Olika för varje föreställning. Ingen av dem vet vad för slags frågor som kommer att ställas och får improvisera. De har dock full kontroll över sina karaktärer.

Comedy Art Theatre, som spelar mordgåtor på flera ställen, har åter lyckats med sitt ruskiga recept. Från middagsgästerna hörs positiva ordalag. Jämfört med att gå ut och äta middag på en restaurang är det här ett roligt och trevligt alternativ. Att få både underhållning och sysselsättning för hjärnan till en god måltid är inte alls dumt, är flera kommentarer. Jag instämmer.

© Text och foto: Agneta Östlund
© Foto: Agneta Östlund





  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post48

Luftslottet, Norrköpings Konstmuseum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sat, February 13, 2016 12:28:52

Se artikeln i sin helhet med bilder och bildspel på:

www.kultursidan.nu/?p=23707

...lika många uttryck som konstnärer!

Med animationer, ljud, video, måleri, foto, skulptur, teknik och fysik visar sjutton konstnärer på oväntade upplevelser som vänder sig till vårt inre, våra drömmar, vår längtan och fantasi. Redan i Konstmuseets entré anas förändringen. Borta är de sittplatser för besökare som brukar vara vid fönstret. Ytan kommer att öppnas upp för genomförande av olika projekt. Bli synlig utifrån. För att väcka lust och nyfikenhet. Tillgänglig för alla.

Museichef Helena Persson inleder med att detta är en utställning som vänt upp och ned på hela museet.

– Det har varit helt fantastiskt att se den växa fram. En utställning som riktar sig till alla. Till de som är vana vid konst, till de som inte är vana, till barn, unga, medelålders och äldre. I början – ett lustfullt äventyr med ett framväxande allvar under utställningsarbetet.

– Titeln kom till från luft – luft som kraft, energi och rörelse till fantasi, drömmar, önskningar och – luftslott. Att tro på det som inte riktigt är möjligt, fortsätter Helen Persson och berättar vidare att Konstmuseet bjöd in Johanna Uddén, Uppsala som gästcurator till denna utställning.

Längs långväggen i caféet lyser en graffitimålning med starka färger. Från golv till tak har Amara Por Dios målat en stor drake och fågel. Amara berättar att inspirationen fick hon från Kina, Yin och Yang. Fågeln symboliserar Yin, det kvinnliga och draken det manliga, Yang.

Annika von Hausswolffs verk utan titel med bubbla, Jens Fänge som inspirerats av den flygande kofferten av HC Andersen, Olle Bonniers Plingeling Score och videon An Island av Katarina Löfström kommer samtliga ur museets samlingar och har införlivats i utställningen.

– Planeringen för utställningen påbörjades för sex månader sedan med helt tomma lokaler för att skapa och välja ut idéerna. Anledningen är att tillgängliggöra konsten – att lätt kunna ta till sig den, berättar Johanna Uddén, curator, konstpedagog och skribent.

– Det finns lika många uttryck som konstnärer, säger Johanna Uddén och visar Åsa Cederqvists installation som vill få oss i ett läge där vi inte kan sortera, inte veta – bara uppleva.

Sara-Vide Ericsson målningar som visserligen är spridda i salen men hör ihop i en berättelse som sätter sig någonstans i det undermedvetna. Något återkommande som gnager lite.

Till synes förankrade i vitmålade fundament, som trafikskyltar, står Bella Runes skulpturer ur serien Konsekvensanalys. Genom att ladda ned en app på sin smartphone, kan besökarna rikta telefonen mot verken och erhålla ytterligare en konstupplevelse.

Johanna Byströms Sims ljudverk Air, I love you, ger oss en påminnelse om det vi tar så naturligt och självklart. Att andas. Vid någon punkt når den sin bäst före datum. Vår naturliga tidräknare.

Johanna Uddén visar rummet med Erik Hedmans animation Tusen och en natt, och berättar att den producerades för just den här utställningen.

Den ger ett litet andrum från Air, I love you. Moln, finurliga figurer, flygande mattor, och luftskepp bland slott och torn ger ett kvardröjande välbehag. Känslan kan lätt förstärkas genom att omfamna skulpturen The Wave av Bigert & Bergström. Verket ger ifrån sig små rörelser liknande upplevelser som med taktil beröring.

Inför Jacob Dahlgrens From Art to Life to Art berättar Johanna Uddén, att konstnären under ett års tid förtärde innehållet i samtliga konservburkar. En ganska monoton och ensidig kost som relaterats till skulpturens form.

Till dramatisk rök och ljud hänger Matti Kallioinens svarta varelser, Homunculus, från taket i Galleri 5. Homunculus, en golem, är en människoliknande varelse skapad av människan. Begreppet sägs härstamma från medeltiden och lär användas om en person som står under någons kontroll, en människa i en människa.

Med blixtrande, blinkande ögon sväller kropparna upp av en inre luft, svävandes ovanför besökaren.

Inte långt från de svarta figurerna befinner sig moderskeppet, hjärnan eller hjärtat, en större tentakelliknande skepnad som visar sin styrka och kontroll över de svävande varelserna.

Här finns allt. Svävande moln, konstgjort regn, en fantasi-ö Jhax av Janina Nilsson och radiovågor av Bengt O Österblom. Ruben Wättes Space Control som tillverkats av återvinningsmaterial och visar oss en linje där vi inte längre är passiva konsumenter utan aktiva agenter. Vi kan – bara vi vill.

En utställning som visar en inte riktigt sann värld – men igenkänningsbar.

Text: Agneta Östlund







  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post47

Jag - Selma, recension

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, December 20, 2015 21:38:05

Nobelpriset gav henne Mårbacka tillbaka (recension)

Se gärna bilder och mer info på http://www.kultursidan.nu/?p=22951

Ett skrivbord, en stol, ett litet bord dekorerat med en broderad duk och en tamburmajor, är rekvisitan som välkomnar teaterbesökarna till monologen Jag – Selma. Det är nästan tyst, sånär som ett mycket lätt sorl bland publiken på Lilla teatern. Sorlet tystnar när tonerna av Ack Värmeland, du sköna, genljuder i salongen, en barnkör sjunger.

– Är det nån som har en Selma? utbrister Selma i sin igenkänningsbara och tidsenliga klädsel när hon kommit in på scenen, och med en beslutsam gest lagt sin resväska på skrivbordet. Ingen i publiken hinner svara förrän Selma Lagerlöf, gestaltad av Carina Perenkranz, drar fram en tjugokronorssedel ur väskan.

Hon berättar lite kort om sedelns motiv. Framsidan med ett graverat porträtt av henne själv samt baksidan med gåsapågen Nils Holgersson sittandes på gåsen Akka, på deras underbara resa genom Sverige. Berättelsen som från början var tänkt som en lärobok i geografi men tyvärr saknades det ett landskap – Halland – så det blev en läsebok istället

Selma fortsätter med nedslag från sin uppväxt. Familjen med den alkoholluktande pappan, den tålmodiga modern, farmodern sagoberätterskan, barska hembiträden och alla syskon. Hur hennes höft och utseende kanske gjorde henne till den hon blev.

Hur allt började med en längtan. Barndomshemmet Mårbacka som senare såldes. Huset som låg vid en strand. Och inte vid en sjö.

För att kunna försörja sig själv studerade Selma Lagerlöf till lärarinna. Sen blev hon författare, och belönades som första kvinna med ett Nobelpris i litteratur. Prispengarna gav henne sedermera tillfälle att köpa tillbaka sitt älskade Mårbacka.

Jag gillar blinkningarna mellan dåtid och nutid med sedlarna som ger en extra touché och glimtarna av humor som skymtar fram i monologen. Selma-sedeln som nu kommer att bli utbytt mot Astrid Lindgren – trots att ”Selmas baksida är finare”. Bilden av Selma Lagerlöf har just bara varit en bild och det känns trevligt att få göra denna närmare bekantskap.

Carina Perenkranz visar här sin inlevelse och mångsidighet som skådespelerska. När peruken och vuxenkläderna tas av och flickan Selma kommer fram med sin rädsla och tvivel kring sin unga person. Då känns den sparsmakade scenografin nästan överflödig och de femtiofem minuter som föreställningen fortgår flyger iväg.

Att Selma Lagerlöf inte blev avbildad på en tusenlapp kanske inte gör så mycket när en tjuga eller en ”Selma” hållits i desto fler händer, resonerar hon, tar på sig ytterkläderna och peruken, tar resväskan i ena handen och går iväg – till tonerna av Ack Värmeland, du sköna.

© Text: Agneta Östlund





  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post39
Next »