Agneta Östlund

Agneta Östlund

Grafik, Måleri, Foto, Resor, Grafikkurser , Artiklar, Litteratur

En blogg om:
Grafik, Kurser i grafik, akrylmåleri, artiklar, resor och litteratur om grafik:
Kvinnliga grafiker i Östergötland,

Fiskare Arons dilemma Recension

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, December 20, 2015 12:33:06

Se artikel i sin helhet: http://www.kultursidan.nu/?p=15864

Fiskare Arons dilemma

– Min älskling du är som en app, snörvlar den unga advokaten Robert med sin Mac i famnen. Men vilken älskling menar han egentligen? Sin dator eller sköna Vickan?

Fiskare Arons dilemma är titeln på årets föreställning av Arkösunds friluftsteater. Ett nyskrivet folklustspel i två akter med ingredienser av drömmar om snabba klipp, mixat med snålhet, slughet och humor. Regisserat av manusförfattaren själv, Monika Sahlin. I ett strålande solsken kom en stor förväntansfull publik till Kvarnberget utrustad med sittunderlag och hopfällbara stolar för att titta på tisdagens premiärföreställning.

Ryktena går, fiskare Aron ska sluta fiska och hans bod är till salu. Med tillhörande strand och fiskevatten. Både sommargäster och fast boende i bygden tänker sig att lägga vantarna på skjulet så billigt som möjligt.

Det smids planer överallt om det snabba klippet. Drömmen om att köpa boden och avnjuta de sex B-na: bod, bastu, bar, brygga, bad och balja hägrar för paret von Planck, som ursprungligen kommer från storstan. Eller gör de verkligen det? Lanthandlaren Bodil Bodell önskar sig en julresa efter att ha sålt av fiskeboden med tomt och allt. Herrskapet Nyrik blandar sig också i för att tjäna en slant. Fru Nyrik med sina magiska fingrar och i balans med kosmos kanske är släkt med Aron

Advokaten och datanörden Robert har ett gott öga till paret von Plancks dotter Vickan, men brottas med stora grenar och dåligt självförtroende. Det är bara Vickan som önskar leva sitt eget liv och tjäna egna pengar.

Spänningen stiger allteftersom alla inblandade drömmer om det stora klippet. De beger sig i omgångar till Arons kök för att blidka gubben med lite köpebrännvin. Några smärre missförstånd med nollor uppkommer. Men kanske gubben är lite klurigare än vad alla tror?

Igenkänningsfaktorn är hög, med spontana skratt och applåder. Musiken och texterna är genomtänkta med poänger. Hallå hela pressen blir Hallå hela släkten när fru Nyrik och fru Planck rockar loss, och den väderbitne gamle gubben Aron sjunger om Den allra vackraste pojken till tonerna av Harry Brandelius.

I vems ägo kommer boden att hamna? Ska man se upp med magiska fingrar och kosmos? Kan den allergiske advokaten få till det efter det fina rådet av fiskare Aron – att det är bra mycket bättre att vara abborre? Ja, svaren på frågorna ska inte ges här utan bör upplevas på plats. Text: Agneta Östlund







  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post38

Artikel Utställning Harry Booström

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Thu, March 26, 2015 10:16:25

En artikel som jag medverkat till angående en utställning om konstnären Harry Booström avantgardist och konkretist, på Norrköpings Konstmuseum.

KONSTMUSEET Norrköping

21 mars – 14 juni 2015
Harry Booström – Avantgardist och konkretist
Utställningskommissarie: Kerstin Holmer

Se artikel i sin helhet med bilder: www.kultursidan.nu/?p=19256


Sökande avantgardist med öga för det konkreta

Harry Booström var konstnären som rörde sig i parallella kretsar med de svenska avantgardisterna och 1947 års män.

– Norrköpings Konstmuseum fortsätter sin linje med att lyfta fram konkret konst och visar utställningen med Harry Booström. Den konkreta konsten fick sin början i Sverige i och med Stockholmsutställningen 1930, inleder museichef Helena Persson vid pressvisningen.

Konstnärsgruppen Art Concret bildades i Paris vid samma tid, innan dess kallades deras konst för abstrakt eller nonfigurativ. Konstarten möttes från början av ett visst motstånd, men på 1950-talet väcktes ett intresse för denna. Svenska föregångare till denna konstart var bland annat Otto G Carlsund, GAN Gösta Adrian Nilsson och 1947-års män.

– Den konkreta konsten är en uppbyggnad av färg, form och linjer. Konsten skapar något som rör ens inre, berättar museiintendent Kerstin Holmer. Man kan läsa ut så mycket i linjer.

Utställningen visar konstnären Harry Boströms målningar från 1953, 1954 och 1955. Verken i galleriet ger en vink om den tidens konstnärer, som Mondrian, Pierre Olofsson och Olle Bonnier, som Booström influerades av för att nämna några.

Harry Boström föddes på Gotland 1917 i Guldrupe och växte upp i Visby. Vid trettio års ålder flyttade han till Stockholm och fick sin utbildning på Edward Berggrens målarskola och Isac Grünewalds skola.

Efter avslutade studier reste han till Danmark och bosatte sig där i några år. I Danmark umgicks Booström i kretsarna med ledande danska konstnärer som Richard Mortensen och Egil Jacobsen inom den danska modernismen. Han var medlem i gruppen Espace och ställde 1954 ut i Stockholm tillsammans med Eric H. Olson, John Ivar Berg samt André Bloc.

Under två års tid i slutet av 1940-talet gjorde Booström ett antal resor till Belgien, Holland, Frankrike och Tunisien.

– Harry Booström var en lekfull sökare och hade kontakt med de största konströrelserna i Europa men med ett eget utryck. Under femtiotalet fanns också ett intresse att placera färger för att undersöka deras påverkan på intilliggande färger, fortsätter Kerstin Holmer.

Från att ha målat pointillistiskt och senare mer expressivt i pastosa färglager började Harry Booström på femtiotalet gå mot det abstrakta och konkreta måleriet, för att uppnå en formdisciplin. De till synes enkla färgfälten är målade med en struktur i färgen. Strukturen i färgfälten fångar och reflekterar ljuset vilket ger ytterligare en dimension.


Konst i stort format. Harry Booström färgsatte ett radhusområde i Visby.

Harry Booström ansåg att konstnärer skulle anlitas av samhället, gärna i samarbete med arkitekter. Det ledde till ett samarbete med arkitekten Bertil Ahlqvist och ett radhusområde i Visby, där Booström färgsatte husfasaderna.

Att det är 1950-tal som visas i utställningen uppmärksammas via några av de tidstypiska färgerna som Harry Booström använt sig av i sina målningar. Men för den skull känns de inte gamla och föråldrade. De känns rätt i tiden. Konkret tidlöst.

Text: Agneta Östlund
Foto: Nils-Göran Tillgren












  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post20

Norrköpings gatunamn recension

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sat, March 14, 2015 17:11:04

Norrköpings gatunamn på Kultursidan.nu

http://www.kultursidan.nu/?p=18228

Speglar samhällsliv och värderingar

Äntligen, kanske man kan säga, kom boken med svar på varför brandstationen har en fågel på fasaden och varför det heter Ljura. Boken heter Norrköpings gatunamn och är skriven av författaren och journalisten Peter Kristensson som också har studerat historia vid Linköpings universitet samt är redaktör för nättidningen Svensk Historia.

Att namnge gator är inget direkt nytt påfund men att det var just 1769 som det skedde i Norrköping, motiverades av att det skulle hållas riksdag i staden. Förklaringen låg i att de besökande till staden borde kunna hitta till olika destinationer. Borgerskapets äldste föreslog att ”alla gator måtte blifva med namn försedde, som på en tafla å båda hörnhusen vid hvarje gata borde antecknas, och att husen måtte numreras längs efter gatorna lika med hvad i Stockholm skett”.

I boken tar författaren upp information om gator och torg, även broar och rondeller som är ett relativt nytt påfund.

Vanligtvis brukar gatunamnen tillkomma i form av en historisk händelse, en tidigare användning av marken, en känd eller historisk person. Med den här boken visar Peter Kristensson också att det finns även en tanke bakom namnen, och en historia som speglar samhällsliv och värderingar vid de tidpunkter som gatunamnen tillkom.

Utseendemässigt visar boken vad det handlar om. Den väger en aning, inger lite respekt och väcker nyfikenhet med det rutnätsmönstrade omslaget till boken. Ett mönster som gatorna indelades i under 1600-talet i Sverige, med anor från antiken. Det ser fint ut. Gillar kopplingen med kartor på försättsblad respektive eftersättsblad.

Det är ett imponerande material men för den skull inte svårläst. Skriften utgår från den gamla staden, den mest centrala delen av Norrköping och kompletteras med ett gediget register. Känner man sig det minsta osäker på var de olika stadsdelarna befinner sig geografiskt, går det bra att slå upp på nätet eller titta i en gammal hederlig papperskarta.

Vill du ha svar på hur det kommer sig att Orangerigatan heter som den gör – utan en tillstymmelse till någon trädgård, eller varför det heter Såpkullen, och hur rondellen vid brandstationen fick sitt namn?

Då kan jag varmt rekommendera Norrköpings gatunamn.

Text: Agneta Östlund
Foto: Ann-Charlotte Sandelin
Bokomslag: Klingsbergs förlag













  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post19

Ann Kristin Källström utställning

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sat, March 14, 2015 12:11:27

En länk till en artikel Kultursidan.nu angående en utställning på Krogen Amerika med Ann Kristin Källström mars 2015. http://www.kultursidan.nu/?p=19158

”Naturens kraft beskriver livet”

Långt upp på Storgatan, mittemot Hemslöjden skymtar ett knuttimrat hus. Den faluröda stugan lyser upp tillvaron som en liten pärla bland den moderna bebyggelsen runt om. En skylt ovanför pardörrarna informerar att galleribesökaren har kommit till Krogen Amerika, Linköpings grafikcentrum.

Galleriet är litet men funktionellt. Längs med de vitmålade väggarna hänger Ann Kristin Källströms grafik. Många av bladen är i svartvitt som uppvisar den grafiska svärtan, några visar finstämda färger och en av bilderna skimrar vackert i purpurlila.

Det första och det till storleken största konstgrafiska bladet som möter besökaren föreställer några slingrande växter med rosa blommor. Vid en närmare titt känns blommorna på motivet inte fullt så romantiska.

– Det är det som är meningen, berättar Ann Kristin Källström. Blommorna kanske inte är så snälla eller timida som vid den första anblicken. Jag vill gärna att betraktaren undrar eller ställer sig frågor. Vad finns egentligen under ytan? Vad lurar där?

Ann-Kristin har ställt ut på Sundsvalls museum, flertalet biennaler och triennaler samt varit Artist in Residence. Hon har medverkat i projekt att bygga upp en grafisk verkstad i Kenya och nu närmast i tur står ett projekt i Österrike och senare Portugal.

Natur är ett återkommande motiv och går som en osynlig röd tråd genom hennes konstnärskap.

– Naturen och dess växtkraft finns överallt. Människor, naturen och städer som växer. Allting förändras. Ingenting är konstant, säger Ann-Kristin. Livskraften i naturen beskriver livet egentligen.

– De grafiska bladen är gjorda i en teknik som kallas ”Riston” eller ”ImagOn”. En teknik som också kallas non toxic printmaking som myntades av amerikanen Keith Howard.

– Först appliceras en film på en plåt som belyses, exponeras tillsammans med motivet. Sedan framkallas plåten i vatten med målarsoda i. Det här är en teknik som är åtminstone så minst giftfri man kan komma för närvarande, konstaterar Ann-Kristin.

– Några av de utställda bilderna är exponerade i vanligt solljus. I Sverige. I Medelpad faktiskt. Annars kan man ju tänka sig att solen inte är så stark här i Sverige men det gick rätt bra ändå, tillägger hon.

Några av verken sticker ut, som triptyken med skridskoåkaren med sina nya skridskor som ska testas. Och erfarenheten av att det inte alltid är så lätt med skridskoåkning. På en annan vägg hänger två mindre grafiska blad föreställande grisar med knorr. Titlarna Christmas once again I och II ger besökaren tankar om den debatt som råder bland djuruppfödning.

Ann-Kristin Källström gör oss påminda om människorna och livet som befinner sig i en ständig rörelse. Hur vi beter oss mot djur och natur – och varandra.

Text och foto: Agneta Östlund











  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post18
« Previous