Agneta Östlund

Agneta Östlund

Grafik, Måleri, Foto, Resor, Grafikkurser , Artiklar, Litteratur

En blogg om:
Grafik, Kurser i grafik, akrylmåleri, artiklar, resor och litteratur om grafik:
Kvinnliga grafiker i Östergötland,

Chicago, CPC, On paper contest

UtställningarPosted by Agneta Östlund Wed, August 09, 2017 21:01:00

Länk till utställningen On paper Contest, CPC, Chicago

http://myemail.constantcontact.com/International-ON-PAPER-Open-House-at-CPC-this-weekend--Square-Roots-and-more---.html?soid=1102207044685&aid=hGm2R2mznvQ



Artists shortlisted for the award:

Clockwise upper L: Takanori Iwase (Japan), Judith Rothchild (France), Kouki Tsuritani (Japan), Heli Kurunsaari (Finland), Jaco Putker (Netherlands), Cleo Wilkinson (Australia), Debbie Lee (UK), Deborah Chapman (Canada), Mark Graver (New Zealand), Mehdi Darvishi (Iran), Brenda Malkinson (Canada), Helene Bautista (France).

Other exhibiting artists: Christina France Crews (UK), Tobias Crone (Germany), Sophie Domont (France), Jonelle Johnson (USA), Wojtek Kubrakiewicz (Poland), Zoskia Leutina (Siberia), Carrie Lingscheit (USA), Robert Pugh (UK), (USA), Sarah Smelser (USA), Agneta Östlund (Sweden), Corinna Button (UK), Christine Gendre-Bergere (France), Micheal Goro (Russia, USA), Karen Kunc (USA), Emilien Maricot (France), Nicola Villa (Italy).



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post82

Beluga, Hajar, Candela och Calatrava

ResorPosted by Agneta Östlund Wed, August 09, 2017 20:41:14

Belugaval eller vitval som arten även kallas, gjorde ett starkt intryck vid besöket på Oceanografic, Valencia. Egentligen hade jag tänkt att lägga ut en video på dessa vackra, intelligenta djur, men det gick tyvärr inte så bra, av någon anledning. Så det fick bli vanligt foto istället. Kanske inte så bra skärpa, men bättre än inget.

Här i akvariet föddes en kalv för ett antal år sedan, men den dog tyvärr. Nu när jag läser i Wikipedia ser jag att ännu en kalv har fötts. År 2016. Denna "lilla" varelse verkar ha klarat sig. Det är väldigt ovanligt att vitvalar fötts i fångenskap, så denna födelse måste vara en sensation.

Oceanografic är ritad av arkitekten Félix Candela. Det är den största i Europa med 110,000 kvm yta. Och 42 miljoner liter vatten. Parken är formad som en gigantisk näckrosblomma och inhyser över 500 olika arter. Den är belägen i Kultur- och arkitekturparken Ciudad de las Artes y las Ciencias, (City of Arts and Science), som är en stor turistattraktion i Valencia. Den ritades av arkitekterna Félix Candela och Santiago Calatrava.

Projektet påbörjades 1996 och avslutades med operahuset el Palu de les Arts Reina Sofia 2005 (se ovanstående foto), ritad av Santiago Calatrava.

Calatrava är bland annat känd för att ha ritat Turning Torso i Malmö, Sondica, flygplatsen i Bilbao och World Trade Center i New York mfl.

I en tunnel av plexiglas simmar hajar, rockor, muränor och andra fiskar som jag inte vet namnet på, ovanför huvudena på besökarna.

De har verkligen kalla ögon, hajarna. Lite småruskiga. Tankarna går till filmen Hajen. Naturligtvis. Filmen som fick var och varannan person att sluta bada i havet. Jag gjorde det definitivt. En läskigt bra film. Håller än idag.

Det är tillräckligt för mig att se dessa varelser, som härstammar många miljoner år bakåt i tiden, simma omkring i ett akvarium. Jag tycker nog de sneglar lite rovlystet på oss besökare, och jag ser tacksamt på det tjocka plexiglaset.

På Oceanografics hemsida frågar dom om du skulle vilja känna dig som en fisk i havet? Och sova bland hajarna?

Det är bara att ta med sig sovsäck, pyjamas, myggmedel och bekväma skor...

Länk till oceanografic i Valenia:
https://www.oceanografic.org/























  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post81

I'le Hoëdic, Bretagne

ResorPosted by Agneta Östlund Fri, August 04, 2017 13:37:49

I’le Hoëdic, Atlantkusten, södra Bretagne, Frankrike. Resa juli månad 2010

Vi anländer till den lilla ön på eftermiddagen. Det är varmt och knappast någon vind, när vi ankrar i en vik vid ön Hoëdic. På håll syns bebyggelsen. Låga vita hus med typiska franska blå fönsterluckor. Endast öns kyrktorn bryter av landskapet.

Gummijollen som legat på däck blåser vi upp med en pump. Det tar litet tid men till slut så kan vi montera båtmotorn av modell mindre i aktern och vi klättrar försiktigt ned i den milt vibrerande jollen som inte vill ligga still i vattnet.

Fyra vuxna personer balanserar på den bulliga kanten. Hastiga rörelser är inte något att tänka på. Kameran vågar jag inte ta med mig på grund av den lilla instabila farkosten och risken av att den kan hamna i plurret. Men det är tur att vädret visar sig från sin bästa sida med endast den lättaste bris som rör sig på vattenytan. Vågar inte tänka tanken på hur det skulle upplevas vid dåligt väder.

Jollen drar vi upp så långt upp som möjligt på stranden. Det blir snart högvatten. Med nivåskillnader som 2,8 meter här, tar vi inga risker.

På sandstranden leker barn. De plaskar i vattenbrynet och springer med sina spadar och hinkar fram och tillbaka. Föräldrarna sitter i baddräkter under parasoller och läser eller ropar förmanande ord till de livliga ungarna. Flera ungdomar har vågat sig längre ut, och med hänsyn till deras skrin som överröstar motorljudet, och med tanke på den korta vistelse som de befinner sig under vattenytan, är det förmodligen ganska kyligt i havet under denna juli månad.

Stigen av sand tar oss genom den torkade gröngula lågväxande grönskan till den mindre samlingen av enkla hus. Sanden är fint ljus, nästan vit. Här och där syns snäckor och små, fina ovalformade stenar polerade av havet. Jag plockar upp några. Stenarna är så lena mot huden och jag tänker på att det är första gången i mitt vuxna liv, som jag plockar snäckor och sten på en strand. De här kommer jag att lägga i en fin låda när jag kommer hem, för att ta fram och lukta på lite då och då. Bara för att komma ihåg.

Några minuters promenad så är vi i byn – eller en samling av hus. Doftande röda och gula klätterrosor ramar in dörröppningarna, och stockrosor i rosa, ceriseröda och ljusgula varianter vajar välkomnande. Husen är bostäder men integrerade med olika affärsrörelser. Vi ser flera båtägare som stannar till vid de olika husen med verksamheterna för att shoppa, och fylla på lite proviant. Vi är, vad jag förstod av övriga båtar, de enda med svensk flagg.

Det är svårt att föreställa sig just nu, men ändå lätt att inse att under andra årstider måste det vara ett hårt, blåsigt, kallt och kargt liv, här på ön. Och isolerat. Det känns, trots det fina vädret som att vi befinner oss vid den yttersta utposten utanför Frankrike. Men inte ens det stämmer riktigt. Det finns fler öar. Här, på I’le Hoëdic bor det endast 119 personer. Den är inte stor. Ytan är på 208 hektar.

En skylt som det står restaurang/bar/bokhandlare lockar oss till att slå oss ned vid några runda bord och stolar av plåt. En kvinna kommer ut. Utan några servila kommentarer tar hon emot vår beställning - Soup de poisson med ”ett per literpris”. Den varma soppan av fisk, skaldjur, vitlök, vin, saffran, och kan det va´ kummin, är underbart njutningsbar - och blandar sig fint med doften av varm sol, rosor och hav.

Jag studerar byns hundar och katter som springer mellan bebyggelsen. Utan risk för att bli överkörda (det finns nämligen inga bilar på ön) rusar de glatt omkring bland husen, hälsar på alla besökare och uträttar sina behov lite varstans.

Tillbaka mot båten köper vi med oss crabe de aignee och vad vi förstår av vår stapplande franska, är den fångad idag tidigt imorse. Däremot förstår vi inte riktigt skillnaden med dessa aignee mot krabbor, som kvinnan tålmodigt försöker förklara. Men vad gör det?

Lunchen nästa dag blev härligt lyxig med krabborna tillsammans med ett franskt rosévin och rostad baguette. Någonstans i Atlanten längs den bretagnska kusten...

Anm. Vid senare tillfälle förstod vi att Aignee är en mer spindelliknande krabba med större ben och med en mer rundare och behårad kropp än vår ”vanliga” krabba.

Övrigt:

Hoëdic är en kommun i departementet Morbihan. I kantonen Quiberon i regionen Bretagne i nordvästra Frankrike.

Hit kommer man med båt (restid cirka 60 minuter) från Quiberon eller med helikopter. Det finns härbärgen, mindre hotell och en campingplats. Campingplatsen är belägen precis vid havet och med fin utsikt. På öns hemsida står det att ön är ett paradis för barn, eftersom det inte finns några bilar. Och alla stränder ligger inom gångavstånd. Fiske, bad, seglarskola, caféer, restauranger, handel och till och med ett postkontor och sjukvårdsinrättning stoltserar ön med.

Här finns också att upptäcka mesolitiska gravar och andra historiska monument från järnåldern, romerska lämningar, rester från vikingar samt fortet Lous-Philippe, fyren Les Grand Cardinaux för att nämna några.

L’Or Des Mers, en film från 1932 av Jean Epstein spelades in på ön. Filmen var en blandning av fiktion och dokumentär (byborna levde under påvra förhållanden). Filmen gick inte hem under 1930-talet. Femtio år senare, 1982 gör en annan regissör, Patrick Le Gall, en film, Reflux, om ön. Förmodligen gick inte heller den hem, eftersom jag inte hittat så mycket information om denna.



































  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post80

Waterstone London

ResorPosted by Agneta Östlund Fri, June 30, 2017 15:41:04

London 2017 maj

Utanför entrén vid bokhandeln Waterstones på Gower Street i London, dyker vi ned som hungriga hajar i lådorna med special price. Pockets, häftade och inbundna böcker samsas lite hur som helst i utrymmena, efter att ha valsats runt av vetgiriga besökare.

Priserna är humana. Motsvarande en tia till ett eller tvåhundra kronor för de allra största och tyngsta. Här plockas direkt flera fina illustrerade böcker ut, men så poppar funderingarna upp om hur mycket de väger…lägger tillbaka en del. En av dom stannar dock kvar i handen, en bok om Londons arkitektur med foton och ritningar. Inte så tjock. Inte så tung. Den håller jag hårt om när vi går ini butiken och utforskar lokalen.

Ett besök vid Waterstones är omvälvande. Ett koncept med förutom litteratur, månadsmagasin och gratulationskort (som tycks täcka flera väggar) rymmer lokalen också ett fristående café, försäljning av bläckpatroner, ett antikvariat och ett litet galleri.

På, i stor sett, varje våningsplan finns fåtöljer som är till för de besökande att pösa ned i. Det är mysigt med alla bokhyllor och bord - och alla dessa trappor som vindlar sig uppåt eller nedåt. Det lätta sorlet. Känslan av ett inte alltför strikt välordnat system – men de anställda vet exakt var en bok finns och springer lätt nedför två trappor, för att snabbt springa upp och tillbaka till kunden med ett exemplar. Det skulle kunna vara vilket år som helst. Tiden tycks ha stått still här. Förutom förstås nyss utkomna böcker som talar om att året är 2017.

Fem våningar fulla med böcker i alla dess former och ämnen, ja, till och med spel och handböcker - just name it

Källarplanet eller nedre planet innehåller flera hyllmeter litteratur om mode, konst, foto, arkitektur samt ett mindre antikvariat. I ett låst vitrinskåp samsas förstautgåvor. Längst in finns galleriet.

På annars lediga golvytor har utrymmet utnyttjats väl av uppallade bord med staplade böcker. De är inköpta direkt från överskottslager av varierande bokförlag och säljs till mycket bra priser. Ett flertal besökande har redan parkerat sig i de strategiskt utplacerade fåtöljerna och läser koncentrerat. Heltäckningsmattorna dämpar diskret ljudet av vändandet av blad och några smärre harklingar.

På ett av borden hittar jag boken David Hockney, The Biography 1937 – 1975 publicerad 2011. Med rivna kanter, bilder och snygg uppställning känns den absolut som en självklar och klart köpvärd bok, trots den lite malande tanken på handbagagets vikt. Vi slår till och börjar räkna på antalet böcker. Avhåller mig efter ett mycket noggrant avvägande från att lägga till ytterligare några ”viktiga” böcker. Prioritering...

När jag kommer hem läser jag på Wikipedia att Waterstones har 275 butiker med 3 500 anställda i England, Irland, Belgien och i Nederländerna. Imponerande. Den största - med 6 våningar och 8 1/2 miles hyllmeter finns vid Piccadilly, London i en byggnad från 1930-talet med tidstypisk arkitektur.

Helt klart saknar jag miljön och visst är det skillnad på England och Sverige i invånarantal. Men kan vi inte försöka ha kvar bokhandeln och bokhandlarna här i vårt avlånga land?

För nog är det väl något speciellt med att gå omkring och ta upp ett exemplar. Läsa texten på baksidan. Omslaget. Lukten av ny bok. Och så snabbt hem för att krypa upp i soffan och börja läsa.
















  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post79

Carborundum monoprint

GrafikPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 13:20:39

Titel: NorrLand. Teknik: Carborundum med två plåtar.

Efter en hel del sökande efter carborundum och med ett antal frågeställningar angående önskvärd grit, har jag nu experimenterat och kommit fram att jag kanske skulle ha beställt lite större storlek eller korn (eller vad man nu säger).

I alla fall, så visar bilden, dock lite mörkare och suddigare än vad verkligheten visar, ett grafiskt blad där jag använt mig av carborundum och de sojabaserade färgerna Akua Intaglio.

Det tog ett tag innan jag hittade den rätta färgen i bakgrunden. Det röda virrvarret kom till i sista momentet med tunna linjer. Färgen rann ut lite, så strecken blev inte alltigenom så tunna som jag från början trodde eller utgick ifrån. Däremot känner jag mig nöjd med bilden.









  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post78

Lars Olof Loeld, Norrköpings Konstmuseum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 13:01:42

Lars Olof Loeld ställer ut på Konstmuseet

Vid stranden av solnedgången uppmärksammas tystnaden

1 mars till 3 september 2017 Norrköpings Konstmuseum

Läs artikeln i sin helhet: http://www.kultursidan.nu/?p=30200







  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post77

Gåvan, Norrköpings Konstmuseum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 12:59:13

Utställning Gåvan

Carl-Johan Bolanders öga för konst.

Norrköpings Konstmuseum 1 april - 3 september 2017

http://www.kultursidan.nu/?p=30305



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post76

Utställning Periferin i centrum

Artiklar av Agneta ÖstlundPosted by Agneta Östlund Sun, April 23, 2017 12:55:39

Periferin i centrum. Smycken och gravyrer. Norrköpings Konstmuseum.

http://www.kultursidan.nu/?p=29589



  • Comments(0)//blogg.agnetaostlund.se/#post75
« PreviousNext »